Noras pappa tog kaffekoppen och gick ut i sin trädgård tidigt den morgonen i augusti. Det var vindstilla. Daggen låg fuktig i gräset och fåglarna sjöng från äppleträden. Han skulle binda en brudbukett till sin dotter Nora, som gifte sig senare samma dag.
Hon - som nyss var ett litet barn. Nu på väg att gifta sig. Om några timmar började en dag fylld med festlighet, familj och vänner. Men just i det ögonblicket var allt stilla. Det enda som hördes var fåglarna. Han tänkte på hur snabbt allt gått. Alla barnkalas, allt ståhej, allt kaos han haft i denna trädgård där barnen alltid varit där. Alla minnen. Han ställde ner kaffekoppen och började binda en bukett till sin älskade dotter. Nora.

Några timmar senare kunde han se henne gå fram mot altaret, bärande buketten som han band till henne den morgonen. En symbol för kärleken mellan far och dotter. Faderns överlämnande, om att släppa taget av en gången tid och att möta denna förändring med kreativitet och kärlek.